Vill skriva om att läsa
vill läsa om att skriva
skriva in läsandet i den längtande
hungrande frågande undrande
i trotset i tvivlet i sökandet efter
att se och bli sedd
vilja våga dyka djupt,
möta någon annan som kanske gör
att du får syn på dig själv
Kära Amanda,
Vaknar tidigt och skriver dikten i skenet av ett stearinljus. Under veckan har jag igen fått möta högstadieelever och insett vikten och viktigheten i att befinna sig på samma plats. Närvaron, öppenhet och tillit – samma komponenter som Päivi Heikkilä-Halttunen skriver om i sin upplysande bok Lue lapselle. Att läsivern inte börjar med första bokstaven i alfabetet utan med en trygg famn.
Det går inte att ersätta närvaro med ett färdigtryckt recept eller en virtuell föreläsning. Styrkan och möjligheten ligger just i mötet med den andra där det oväntade kan ske, en fråga kan ställas. Däri ligger hoppet och samtidigt våra begränsningar.
Tänker också att detta är något jag tror på och står för, till hundra procent.
Över bordet och golvet ligger boktravar, sorterade efter vad en läsare gillar – spänning, romantik, dramatik och svek, tröst och skratt, finurliga ordvitsar, sanna berättelser och biografier. Böcker för de som gillar allt från grafiska romaner och Formula 1 till zombies och fantasy. En bok för alla. Mångfalden av berättelser och det unika i varje bok. Omgiven av rikedom och från och med nästa vecka får vi dela med oss av allt detta och mycket mer – ett boktips per dag!
Vilka tankar lyser i din tända låga?
Henrika
Kära Henrika!
Tänk att du började dagen med att skriva poesi i ljuset av stearinljus! Själv började jag dagen med att femton minuter innan barnens skoldag började inse att jag inte hittade vår enda nyckel till garaget där allas cyklar och barnvagnen finns. Så jag fick i panik skrapa bilrutor med ett cd-fodral i stället och sedan ytandades jag lite resten av dagen tills jag äntligen fick veta att det var en annan familjemedlem som var skyldig till den försvunna nyckeln som numera är återfunnen. Jag skrev inte många dikter i den där morgonstunden, om vi säger så.
Det här har verkligen varit en sådan vecka.
Det har också varit en vecka med många verkligt fina möten. Jag har fått planera roliga samarbeten med andra läsivrare och jag har dessutom fått träffa min första högstadieklass i egenskap av läsambassadör. Inför mitt besök fick de svara på ett par frågor om läsning och de fyra ord som främst beskrev läsning enligt dem är tråkigt, viktigt, roligt och tidskrävande. I just den ordningen, med en rösts skillnad från ett ord till nästa.
Jag har därmed påmints om den enorma skillnad som finns mellan de ungdomar som har läst mycket och de som inte har gjort det. I någon av alla de böcker jag har läst om läsning på sistone fick jag veta att en människa ska läsa ungefär 150 böcker för att få till läsflytet ordentligt. I varje klassrum finns det elever som har läst de 150 böckerna och många till, de som verkligen älskar att läsa. Men i varje klassrum finns också elever som är långt ifrån där de "borde" vara, de som inte alls har fattat grejen med läsning. Och i varje klassrum finns en grupp elever som rör sig någonstans däremellan. De som inte direkt älskar att läsa men som pliktskyldigt har läst det som krävs och som därmed kommit en bit på vägen. Klyftan är på något sätt så orimligt stor redan när de är tonåringar.
Därför kändes det fint att få avsluta den här veckan med att förbereda nästa vecka när vi får träffa dagisföräldrar för första gången. Så mycket av arbetet för läsglädjen kan göras i hemmen redan tidigt i en människas liv och att få prata om det nästa vecka känns oerhört värdefullt.
Men först ska jag ta veckoslut. Jag har tänkt läsa annat än ungdsomsromaner för första gången på några veckor och jag hoppas det blir lite färre borttappade nycklar och lite mer lugn och ro nu. Jag vet inte om jag vågar hoppas på stearinljuspoesi, men djupandning. Åtminstone det.
Må väl tills vi ses!
Amanda