I en kommentar till Svenska Yle 15.12.2015 önskar Carl Haglund sig en gemensam finlandssvensk mediestrategi där de relevanta aktörerna kommer överens om var man vill vara om 10-20 år. Som dagstidningsutgivare måste man då påminna sig om att de barn som nu går i ettan flyttar hemifrån och väljer om de ska prenumerera på en finlandssvensk dagstidning eller inte om ungefär 15 år. Redan idag vittnar föräldrar om att deras ungdomar eventuellt kan tänka sig en prenumeration, men bara om mamma och pappa betalar.
Ute i Europa har man på många håll börjat ge ut dagstidningar för barn. Också våra nordiska grannländer har framgångsrikt hakat på trenden. Norska Aftenposten Junior, danska Berlingske Medias Kids’ News och Svenska Dagbladet Junior är annonsfria papperstidningar som ges ut en gång i veckan med barn upp till 12 år som målgrupp och har alla stigande upplagor.
Att man ger ut tidningar för barn i pappersform kan kännas oväntat, men mediebolagen skulle förstås inte satsa utan att först undersöka vad målgruppen vill ha. För nog handlar detta också om att försäkra sig om betalande läsare i framtiden, fast det som lyfts fram är dagstidningsläsandets positiva inverkan på barnens samhällsintresse och skolprestationer.
Och pappersutgåvan är bra när man ska lära sig vad en dagstidning är. Den är enklare att överblicka än den digitala och får en att utveckla personliga bläddringsvanor. Det sägs också att pappret fördjupar läsupplevelsen eftersom man inte kan ta sig bort från texten lika snabbt som på nätet. Och den unga person som aldrig riktigt greppat vad en dagstidning är för något kommer nog inte heller att välja e-tidningen när hen flyttar hemifrån.
Att marknaden för en finlandssvensk juniortidning i print är för liten är lätt att förstå. Men just därför är det förvånande att Svensk Presstjänst, som de finlandssvenska tidningarna är med och finansierar, nu i all tysthet har lagt ner den framgångsrika verksamheten Tidningen i skolan. De klasser som vill fördjupa sig i nyhetsjournalistik kan istället gå med i Yle:s nyhetsskola, men där ligger inte fokus på dagstidningen som medium. Eftersom många hem nuförtiden bara har en digital prenumeration är det inte alls självklart att barnen kommer i kontakt tidningen där, som de gjorde förr när den låg framme på köksbordet. Därför blir skolans roll i sammanhanget ännu viktigare.
Säkert planerar man på tidningsredaktionerna i Svenskfinland att närma sig de yngsta läsarna, men för tillfället är utbudet på redaktionellt material och stödfunktioner för den målgruppen ganska skralt. Så om Haglunds önskan blir verklighet borde det här perspektivet definitivt ingå i överenskommelserna.
Katarina von Numers-Ekman är modersmålslärare, författare och finlandssvensk läsambassadör
Kolumn i Hufvudstadsbladet 24.12.2015