Kära Henrika!
Vilken är den bästa föreläsning du har hört?
Jag fick själv frågan för några veckor sedan och jag kunde inte svara. Jag har hört väldigt många föreläsningar, predikningar och tal och många av dem har varit bra, men få av dem har stuckit ut som sällsynt bra. Ingen av dem har varit den där ena bästa.
Men i onsdags var det nog åtminstone väldigt, väldigt nära.
I onsdags samlades nämligen ett hundratal människor med passion för barn och läsning på biblioteket Ode i Helsingfors. Sydkustens landskapsförbund arrangerade seminarietLäsglädje och dess huvudtalare var Anne-Marie Körling (se bilden) som är lärare, föreläsare och författare. Jag har – förstås – läst flera av hennes böcker men att få höra henne tala var en heltfantastisk upplevelse. Hon är så närvarande, så kunnig, så rolig, så genomtänkt pedagogisk. Har en och en halv timme någonsin gått så fort?
Det allra finaste med dagen var ändå påminnelsen om hur otroligt många människor i lilla Svenskfinland som vill jobba för läsning bland barn och unga. Tillsammans kan vi göra mycket, men vi behöver varandra! Det görs många spännande och inspirerande projekt på olika håll och jag hoppas vi kan bidra till att berättelserna om de projekten når så många som möjligt. Många hjul är faktiskt redan uppfunna och de kundegott rulla också på andra orter.
Onsdagens seminarium påminde mig också om hur viktig starten kan vara och därför känns det nog väldigt fint att de allra yngsta läsarna, i åldern 0-6 år, är en av de huvudsakliga målgrupperna för vårt läsambassadörsprojekt. Samtidigt måste vi trotsigt våga tro att det aldrig är för sent och där kommer vår andra målgrupp in. I samma stund som jag sitter och skriver den här hälsningen till dig befinner du dig i ett högstadieklassrum och träffar ”vår” första elevgrupp. Så otroligt spännande! Berätta allt!
Amanda
Hej,
och tack för dina tankar, Amanda. Det har varit en rik vecka med mycket input och möten.
Berätta allt? Hm, det tangerar reflektionerna kring en riktigt bra föreläsning, att inte berätta allt men samtidigt ha möjligheten att svara på de frågor och behov som uppstår i mötet med den andra. Att vara förberedd och sedan släppa allt, vara närvarande och lyhörd (som Körling också tog upp i sitt personliga föredrag). Målgruppen är det jag upplever som kanske viktigast – förmågan att mötas i en dialog där båda lär sig och kan dela kunskap och få nya insikter.
Så kändes i morse för mig med eleverna från nian i Borgå – att jag fick lära mig en hel del om hur de tänker, vad som är viktigt för dem nu och i framtiden och om deras val i livet. Först pratade vi om deras förhoppningar och eventuella planer då de gått ut grundskolan – en del på väg till yrkesskola, andra till gymnasium. Och vi försökte tillsammans komma på ett enda yrke där inte läsning och läsförmågan skulle behövas, men i dag är att läskunnighet och förmågan att tolka olika sorters texter en förutsättning för alla yrkeskategorier – läsning av olika sorters texter, den så kallade multilitteracitetensom innefattar förmågan att var och leva i en allt brokigare värld och verklighet.
Vi talade också om läslust, om hur man hittar den rätta boken som på riktigt intresserar och engagerar. En stor hjälp erbjuder Läsklanens bokpaket, som denna månad har ut till över hundra svenskspråkiga högstadier. Paketet innehåller allt från fakta till fiktion, från prosa till rap med nästan trettio intressanta och tankeväckande böcker som eleverna får välja mellan. En superfin satsning av Finska Kulturfonden med tilläggsmaterial att ladda ner från nätet: https://lukuklaani.fi/sv/hogstadium/bokpaket/ (För de som inte fått paketet finns böckerna att på biblioteken att låna).
Vi hann också tala om hur det ibland kan kännas svårt att prioritera tid för djupläsning (det gäller förstås också oss vuxna) men också om hur belönande och skönt det är att försjunka i en bok.
Och det är precis det jag snart skall göra, ackompanjerad av höstregnet som knattrar mot fönsterrutan.
Trevligt läsveckoslut,
Henrika